Text ur "Från valp till unghund - utan problem!" skriven av Nina Roegner.

För många år sedan var jag hundlös ett år. Min gamla hund hade gått bort, jag var nybliven mamma och bestämde mig för att prova på hur det är att leva utan hund. I stället för blodpudding i fickorna och under naglarna och leriga stövlar skulle det vara nylonstrumpor, kjol och pumps i minst ett år hade jag bestämt. Det var så klart vansinnigt tråkigt och när jag, efter bara några månader, fick erbjudande om att bli dagmatte nappade jag direkt.

Hunden som blev ”min” var en underbar flatcoated retriever vid namn Cilla. Cilla och jag fann varandra och hade en härlig tid tillsammans. Cilla var unghund och jag bodde på den tiden i centrala stan. Det blev naturligtvis mycket vardagsträning i stadsmiljö och hon lärde sig bland annat att inte gå ut i vägen och att stanna och komma på inkallning. Koppel har aldrig varit min grej, jag trasslar in mig, glömmer det eller tappar bort det, så Cilla var för det mesta lös. Det gick bra, hon var mycket följsam och gick alltid tätt bredvid mig och barnvagnen. Varken andra hundar, människor eller katter kunde fresta henne, hon var nöjd med tillvaron bredvid mig och barnvagnen.

Men plötsligt en dag fick hon fnatt. Helt oväntat, som en blixt från klar himmel rusade hon rakt över gatan och påbörjade en hälsningsceremoni utan dess like. Hälsningsceremonin bestod i att hoppa och studsa hysteriskt runt en helt okänd kille, klädd i snickarkläder. På andra sidan gatan stod jag och ropade på en totalt döv hund. Till sist parkerade jag barnvagnen, gick sammanbitet och mycket irriterad, iväg för att hämta henne. ”Jag förstår att ni känner varandra”, väste jag.
”Har aldrig sett hunden förut”, svarade den förskräckta killen. Jag trodde honom inte.

Senare på eftermiddagen när husse kom för att hämta Cilla berättade jag vad som hänt. Han skrattade generat och förklarade att Cilla var fullständigt tokig i män som bar blått och påminde om snickare! Orsaken var att när hon var liten valp och familjen renoverade sitt gamla hus hade samtliga snickare roat sig med att ”dra igång” och busa med Cilla. Varje morgon innan de började jobba och varje rast var det tjo och tjim med Cilla. De hade verkligen försökt överträffa varandra i att bli populära hos den lilla valpen.

Detta pågick några månader och husse såg hur roligt alla hade och hur populär Cilla var och han tänkte inte så mycket på följderna. Med tiden blev Cilla helt fixerad vid hantverkare och denna fixering satt i länge. När jag tio år senare träffade Cilla och husse frågade jag om hennes förhållande till ”blåkläder”. ”Jodå, det sitter fortfarande i, den gamla damen ‘tänder till’ och blir alldeles galen när hon ser en snickare.”

Först och främst bör du förbereda dig mentalt innan du startar själva inlärningsprocessen. Börja med att fundera ut vilket ord du vill använda. Ordet ska vara det du så småningom ska använda när hunden, ovillkorligen och oavsett vad som händer runt er, ska komma. Ibland kommer den också att befinna sig i en situation då den är tvungen att avbryta sitt beteende för att i stället komma
till dig. Välj därför inget vardagligt uttryck som du kan tänkas slänga ur dig när du egentligen bara menar ”kom häråt”, ”håll dig närmare” eller ”kom om du vill”. Inkallningsordet ska vara tydligt och får från och med nu aldrig missbrukas. (I denna text har jag för enkelhets skull valt att använda ordet hit!. 

Du ska också, under hela inlärningsfasen, vara mentalt inställd på att bara använda ordet när du är säker på att hunden kommer att lyckas med övningen. Ropa t.ex. inte hit! när valpen är på väg att jaga efter en katt eller när den precis har börjat hälsa på någon granne, oddsen för att den ska komma är helt enkelt för dåliga. Om du absolut känner att du måste ropa något så ropa vad som helst, förutom ordet hit!. Valpen sammankopplar det den gör med inkallningsordet, och i det här fallet är det knappast inkallning. Resultatet blir snarare att den ser sig omkring efter något spännande att jaga när du ropar hit!. Använder du ordet lite hur som helst blir inkallningen också lite hur som helst.

Du ska heller inte använda inkallningsordet när hunden ska avbryta något roligt och göra något tråkigt. Säg inte hit! när det är dags att avsluta en rolig lekstund, bli kopplad och gå hem eller för att åka bil, om den inte älskar att åka just bil…
Ordet ska bara förknippas med godis och trevliga upplevelser! Även om du redan har påbörjat inkallningsträningen med din hund och kommit en bra bit på väg kan du ändå träna enligt följande modell. Använder du en visselpipa som inkallningssignal kan du behålla den men komplettera genom att lära in ett ord, pipan kan man både glömma och tappa…

VÄLJ GODIS MED OMSORG!

Du ska nu sammankoppla inkallningsordet med något riktigt gott godis. Prova helst lite olika sorter innan du bestämmer dig och välj det som hunden gillar allra mest. Faktum är att det kan vara stor skillnad mellan skinka, korv, lever och blodpudding. Ju godare godis, desto starkare upplevelse får hunden och desto mer effektiv blir inlärningen.

En husse på en valpkurs påstod på fullt allvar att hans lilla taxvalp hade lärt sig en nära nog perfekt inkallning på mindre än fyra dagar! Hemligheten bestod i att valpen, som tidigare bara ätit torrfoder, för första gången i sitt liv hade fått smaka köttbulle när husse sa hit!. Resultatet var enastående, han blev överlycklig varje gång husse kallade. Till och med när han var upptagen av lek med de andra valparna hade han hela tiden ett öra riktat åt husses håll och kom som ett skott på hit!

DEN MAGISKA SAMMANKOPPLINGEN!

När du hittat rätt godis är det dags att sammankoppla det med inkallningsordet. Träningen kan med fördel påbörjas inomhus, bekvämt och utan störning. Hunden ska helst vara hungrig. Ha en skål med favoritgodis till hands. Ta en bit godis och säg hit! samtidigt som du stoppar godbiten i hundens mun! Det optimala är att du påbörjar att säga ordet och efter ungefär halva ordet så får hunden smak av godiset.

Detta är en sammankoppling av två olika ”retningar” (hit! + godis), vilket man brukar kalla för klassisk betingning. I det här fallet är fördelen med klassisk betingning att hunden lär sig inkallning oavsett den vill eller inte! Du matar alltså din hungriga hund samtidigt som du betingar den på ordet hit!. Lättare kan det väl knappast bli? Kläm gärna fram ett bra! när hunden är duktig och sväljer.

Upprepa detta steg flera gånger dagligen, någonstans mellan 5 och 15 repetitioner beroende på hundens ålder. Har du en ung valp (9–12 veckor) räcker det med några få repetitioner, den unga valpen är som en tvättsvamp och suger åt sig all kunskap. Har du en äldre valp eller unghund orkar (och vill!) den mer. Tänk ändå på att sluta när det fortfarande är roligt, vill hunden jobba mer får du i stället öva den på andra moment. Inlärningsmässigt är det alltid mer effektivt att fördela inkallningsträningen till flera korta repetitioner, fördelade över dagen, i stället för att bara träna ett enda längre pass.

Ur "Från valp till unghund - utan probelm!" skriven av Nina Roegner.

Vill du också lära din hund att komma på inkallning?

Vi tränar grunderna på Duktig Valp steg 1, Vardagslydnad steg 1 och Duktig Hund steg 1.

Vi avancerar och försvårar inkallningen på Duktig Valp steg 2, Vardagslydnad steg 2 och Duktig Hund steg 2.

Många gånger uppstår hysteriska hälsningsceremonier enbart för att vi ”kör igång” valpen. För valpens skull är det bättre att avdramatisera situationen, så att den slipper hetsa upp sig. Att hälsa intensivt blir lätt ett inlärt beteende som gör att valpen kastar sig urskillningslöst över alla som passerar genom ytterdörren vilket av vissa med tiden kommer att upplevas som jobbigt.

Men, att låta bli att ”dra igång” valpen när man kommer hem är lättare sagt än gjort. För visst är det både smickrande och underbart att mötas av en lycklig och kärleksfull valp! Börja studera valpens beteende då den möter olika människor. Du kommer att upptäcka att det ibland t.o.m. ser ut som om valpen tycker mer om en främmande person än sina egna flockmedlemmar. Om du studerar situationen ytterligare ser du snart att det snarare är personens beteende än valpens känslor som styr hur intensivt valpen hälsar.

Är personen ”vild” kan det se ut som om valpen älskar vederbörande över allt annat. Tillhör i stället personen den lugna sorten kanske valpen är lugn när den hälsar. En människa kan enbart genom sitt agerande styra en valps beteende. Faktum är att valpens glädjeyttring inte alls behöver vara detsamma som sann kärlek, det kan lika gärna vara hets och stress …

”Cirkusen” startar ofta med att den ankommande personen tjoar i falsett när han/hon ser valpen. Därefter börjar ett frenetiskt rufsande med händerna i valpens huvud tills valpen svarar med att nafsa. I takt med att nafsandet tilltar utdelas ett antal bestämda nej!. Valpen tar oftast inte åt sig utan uppfattar bestraffningarna som en del av leken, och hetsas i stället till att fajtas ännu mer!

Då brukar personen plötsligt byta taktik. Kanske lugnar sig valpen om den får ”leka av sig stund”? Under glada tillrop formligen trycker man in sina knutna händer i valpens mun varpå den hetsar och tuggar ännu mer. Till sist, när valpen biter riktigt hårt och
vederbörandes händer är både rispiga och blodiga, tycker han/hon att det är färdighälsat.

Valpen däremot är lagom uppspelt och har precis påbörjat sin lek. Den fortsätter glatt med att nafsa i benen och attackera fötterna för att sedan bita sig fast i byxbenen. Vid det laget ser de flesta gäster ut som ”vilken jobbig valp ni har” eller så skriker vederbörande rakt ut! Valpen stängs nu in i ett annat rum för att lugna sig.

Allt detta händer trots att hela historien kanske började med att valpen låg och sov, man undrar var logiken finns!

Ur "Från valp till unghund - utan problem", skriven av Nina Roegner.

Du kan läsa mer om våra valpkurser här!

Våra hunddagis i Askim, Lindome, Säve och Öjersjö, är helt unika! Vi har bedrivit hunddagis som bygger på att hundarna trivs och fungerar tillsammans, utan att vara instängda i rum eller bås, sedan 1995!

I vår verksamhet får dagishundarna mycket utevistelse, dörren till den stora trädgården står alltid öppen. Personalen hjälper de överaktiva hundarna att hitta lugnet och kunna varva ner mellan aktiviteterna. De äldre hundarna och ”soffpotatisar” uppmuntras istället till att komma ut och röra på sig.

Alla hundar, oavsett ras, har behov och behoven skiljer sig från dag till dag.

Alla hundar som börjar på något av Hundakademins dagis har gått en kurs hos oss och blivit godkända. Vi tittar bland annat på hundens stressnivå, hur väl den läser andra hundar och att du som hundägare förstår din hunds behov.

Har du en valp, yngre än 6 månader, är det kursen ”Duktig Valp steg 1” du ska gå.
Är din hund äldre än 6 månader är det istället kursen ”Vardagslydnad steg 1” som är aktuell.

Detta är såklart en säkerhetsfråga även för befintliga dagiskunder. Vi tar aldrig in en hund ”på prov” som vi inte tror kommer att trivas eller fungera i verksamheten. Detta gör att vi har låg omsättning på hundar och väldigt trygga flockar!

På Hundakademins Hunddagis får din hund:

-          Gräva hur många gropar den vill

-          Nosarbeten både inom- och utomhus

-          Jobba för maten på olika berikande sätt

-          Tugga på pinnar när som helst, även inne i soffan!

-          Ligga i trädgården och spana

-          Umgänge med trygga dagiskompisar utan hets och stress

-          Mycket häng och spännande upptäcktsfärder

-          Mys med dagiskompisar och personal

-          Tugga ben

-          Vila vart och när man vill – med dagiskompisarna eller för sig själv

Du kan se fler bilder och videos från våra hunddagis på vår Instagramsida: Hundakademindagis
Vi uppdaterar regelbundet!

Vill din hund också hänga med oss är du varmt välkommen med en ansökan:
Telefon: 031 – 68 55 54 (vardagar)
Mejl: info@hundakademin.com

En social tjänstehund arbetar tillsammans med sin förare och är utbildad för att kunna verka inom skola, vård och omsorg. Den kan t.ex. söka fysisk närhet för att muntra upp, stötta, lugna eller trösta en vårdtagare. En social tjänstehund är välfungerande, harmonisk och vältränad. Den gör en fantastisk insats genom att vara en källa till kontakt, glädje och samtalsämnen! 

Den sociala tjänstehunden är specialtränad i att samverka med olika vårdtagare för att vederbörande ska engagera sig både fysiskt och mentalt. En skolhund kan t.ex. (ibland genom sin blotta närvaro) motivera elever att gå till skolan, stötta elever med svårigheter, få socialt utsatta elever att växa och den kan lyssna när en elev övar på att läsa. 

Vad krävs för att utbilda en hund till social tjänstehund? 

Oavsett hur gammal din hund är eller vilken ras den är så behöver den uppfylla följande krav:  

- Den ska vara harmonisk och fysiskt frisk.

- Den ska vara trygg med alla typer av människor. Blir den osäker eller trängd ska den gå undan och söka sig till dig. 

- Förutom att den ska vara socialt välfungerande ska den ha en god grundfostran, dvs kunna gå fint i koppel, vara lös, gå fint förbi andra hundar (med och utan koppel) och kunna vänta lugnt när det krävs. 

- Den ska vara trygg och vilja samarbeta med dig i alla lägen, även i nya och okända miljöer. 

- Den ska fungera väl med andra hundar och djur och kunna fokusera på en uppgift även om det finns andra hundar eller djur i närheten.  

Här följer Hundakademins bästa tips till dig som vill utbilda din hund till en social tjänstehund: 

Har du en liten valp så var extra noga med socialiseringen! Det valpen får uppleva innan den fyller fem - sex månader kommer den att minnas ”hela livet” vilket är till stor nytta då du startar en social tjänstehundsutbildning.

Ladda ner appen Duktig Hund! I den finns det mängder av bra information för dig som vill göra rätt från början. Det finns tex övergripande filmer med information om hundens språk, behov och beteende men även filmer som ”stegvis” visar instruktioner om den viktiga grundträningen. Flera av filmerna fokuserar på vad du behöver tänka på för att bli en skicklig hundtränare! Med rätt kunskap och en valp som tycker om att samarbeta så är vägen till att bli en social tjänstehund inte så långt borta! 

Har du istället en unghund eller vuxen hund så kan ett första steg mot att utbilda hunden till en social tjänstehund vara att börja träna efter pedagogiken och övningarna i appen Duktig Hund! För hundens utveckling är det värdefullt att ha tydliga mål genom att diplomera den efter kunskapsnivå. För att bli en grön Duktig Hund! krävs det tex att hunden ska kunna tre valfria övningar ur kategorin aktivering och två valfria övningar ur kategorin vardagslydnad. Nästa steg är att sikta mot blå, röd och kanske till och med svart nivå.

För att diplomera hunden till röd nivå krävs det att den är socialt välfungerande, både med och utan koppel, den ska kunna arbeta uthålligt och kunna fokusera på sina arbetsuppgifter även om det finns ”störande” objekt såsom andra hundar, människor och djur i närheten. Har man kommit till röd nivå har man i regel kommit halvvägs till en certifierad social tjänstehund! 

Slutligen glöm inte att söka en plats på Hundakademins ettåriga sociala tjänstehundsutbildning! Det är en gedigen utbildning med flera lärare som kommer att ge både dig och din hund den kunskap och de verktyg ni behöver för att bli ett fantastiskt och framgångsrikt team!  

Lycka till! 

//Nina Roegner